Stormaktstiden

En del av stormakten Sverige

Det tidigmoderna Sverige tar sin början år 1523 då Gustav Vasa väljs till ny kung. Under hans söner börjar riket expandera och blir under 1600-talet en stormakt som behärskar Östersjön. Framgångarna byts under 1700-talet till svåra motgångar, och slutet kommer år 1809 då Finland och Åland går förlorade till Ryssland.

Under dessa tre århundraden ligger Åland i rikets geografiska mittpunkt. Till det goda hör att kontakterna med Stockholm nu blev viktigare än någonsin. Huvudstaden behöver ved och fisk för sin försörjning, medan ålänningarna behöver staden för alla de möjligheter som saknas hemma. Det negativa är att expansionen i öster kräver ökade sjötransporter av brev, gods och soldater, och år 1638 inrättas en postväg som går från Stockholm via Åland till Finland, Baltikum och Ryssland. Lokalt tvingas särskilda postbönder delta i forslingen oavsett årstid och väder. Samtidigt börjar andra ålänningar utskrivas som båtsmän i flottan, med periodvis tjänstgöring både i Sverige och i provinserna i Baltikum och Tyskland.

I kyrkligt hänseende inför Gustav Vasa reformationen, men omställningen går långsamt, och ännu vid mitten av 1600-talet finns mycket av kyrkornas medeltida inredning kvar. Kastelholms slott, som hittills varit landskapets administrativa centrum, förlorar sin funktion när Ålands län år 1634 ombildas och ställs under landshövdingen i Åbo. Slottet drabbas av flera bränder och hundra år senare är det redan en ruin.

Under Stora nordiska kriget (1700-1721) drabbas Åland hårt. År 1714 ockuperades öarna av ryska trupper (Stora Ofreden), varvid nästan hela befolkningen flyr över till Sverige. Efter fruktlösa svensk-ryska fredsförhandlingar på de folktomma öarna (Ålandskongressen), anländer Peter den Store år 1719 med hela sin skärgårdsflotta, och med Åland som bas plundrar och förstör man gårdar och städer längs svenska ostkusten. Först efter freden 1721 kan ålänningarna återvända, och möts av nedbrända hus och övervuxna marker. Åland ockuperas även under Lilla ofreden (1742-1743), men skadorna blir nu mindre.

I slutet av 1700-talet får Åland i viss mån del av det kulturella uppsvinget i Sverige. Spåren kan fortfarande idag ses i form av byggnader som Kastelholms kronohäkte (1784), Sunds prästgård (1788), Tosarby stenhus (1793) och Lemlands prästgård (1798).

Medeltiden